Framtiden är bara ett jävla koncept, som vi använder oss av för att undvika att leva idag. Så sant, så sant.
Men planering inför framtiden är bra. Planering är för mig ambition. Genom att planera tänker du framåt, du strävar mot ett mål och blir därmed företagsam och driftig för att uppnå målet. Men planering kan också vara förbannat tråkigt. Att alltid sträva framåt kan vara lika nödvändigt som onödigt. Var inte så nödig. Var inte så utstuderad. Var inte så kvadratisk. Stanna upp, se dig omkring och bara var. Andas. Le. Njut. Följ med. Gör misstag. Tänk inte. Think outside the box. Live a little.
To be frank. Jag är en planerare. Men en planerare på deltid. Halvparten av tiden försöker jag vara i ögonblicket. In the moment. Min rib tattoo, eller revbenstatuering som det heter på vårt vackra svenska tungomål, lyder: Our care should not be to have lived long, as to have lived enough. Jag försöker att inte alltid tänka på framtiden. Att undvika att leva idag, det gör jag bara inte. No way, José.
Att fylla sina dagar med historier som man kan berätta när man är äldre är för mig ett mål att eftersträva. Fyll inte ditt liv med dagar, utan fyll dina dagar med liv. Jag vet att det låter extremt klyschigt men det är faktiskt nästintill så nära sanningen man kan komma. Så nära svaret på frågan vad meningen med livet är. Meningen med livet är enligt mig att uppleva. Så ut och upplev nu! Det ska i alla fall jag göra. Helsike vad jag ska uppleva. Det är min plan…
Det är bättre att vara på hal is och ha det glatt,
än att gå i lera och sörja
– Robert Broberg
itstime2befrank 